Sömnbrist.

Så trött att jag nästan ser i kors, men kan inte sova.
Så tom att jag är förvånad att jag känner mina egna fingrar.
Så uppgiven att jag inte förstår hur jag klarar av att sitta här istället för att gå ner till hamnen och dränka mig, eller något annat sådant dumt.
Okej, det sista vet jag svaret på. Jag kan inte utsätta de jag älskar för samma sak som Daniel utsatt mig för. But you get the picture.

Undrar hur många fler dagar jag klarar innan jag lägger mig i sängen och vägrar gå upp?
Jag har inget här att gå upp för.
Jag vill inte vara här. Jag vill vara i Karlskrona, då hade jag i alla fall fått ro att sova.


Jag såg en stjärna falla, det var i natt när du sov
Jag tror jag önskade att du var nära
För en minut sen brann den, en sekund sen försvann den
Var det bara jag som såg?
På radion sjöng dem om fred på jorden
Jag ville tro de slitna orden