Förvirrad? Ja!

Djävla Olle.
Fick totalryck på honom igår och släppte ut lite av ångesten, bitterheten och paranoian.
Och till min stora förvånad så stängde han inte av, slutade inte svara utan pratade faktiskt med mig om det. Och det var väldigt skönt att faktiskt kunna prata.
Men snacka om att det kan bli svårt att hänga med i svängarna..
Pratade med honom ett par timmar idag med. Ångestdämpande, minst sagt.
Slutade med att jag åkte till Karlskrona och träffade honom i ca två timmar.
Och nu sitter jag hos Johan och har snott hans dator.
Allt blir mycket enklare när man faktiskt kan kommunicera.
Visst, nojan och ångesten är kvar men den är i alla fall något avtrubbad för tillfället.
Jag har till och med gråtit av lättnad idag, det gör jag aldrig utan gråter bara av mental smärta.
Så, förhoppningsvis slipper jag ångestattackerna i natt.
Och kanske kan få hit Olle imorgon eller i veckan eller i alla fall till helgen.
Håll tummarna för mig, puss.

(Funderar för övrigt på att lägga min blogg på en annan sajt så att du kan kommentera, Stäffa. Du kan väl smsa vilken du har din blogg på?)