Minst mig.

Pratat med Nataniel en massa hela dagen. Så djävla skönt.
Tills jag är dum någ att fråga vilket som är minst mig; att vilja ha högklackat på mig på heltid eller hur jag beter mig mot honom när jag druckit vin.
Vinet, svarar han och så kom min ångest.
Jag vet att han inte tycker om hur jag blir när jag dricker vin, jag blir väldigt kelsjuk då, vill mysa med honom och pussa på honom hela tiden.
Det har han egentligen ingenting emot, han tycker bara inte att jag är mig själv och han blir obekväm.
Och att han säger så gör självfallet att jag får ångest och blir kylig istället i min ansträngning att inte vara klängig.