Jag ska nog ringa BUP imorgon.
De kanske äntligen vill medicinera mig.
Jag börjar få problem med alkoholen.

Jag är så fruktansvärt trött på att vara ensam och kall.

Det växer klumpar inuti min bröstkorg.
Som stora, fula varbölder.

Det blir fler sår.
Vad är det för fel på mig?

Jag har förstått nu att
jag förstått väldigt lite
säg inte då
är slutet gott är allting gott
så gott som bra
med tidens alla sår
jag har stått och gått
bland alla er med ingenting
av värde att bära
när vägen är lång
vad är en militär
vägpostering
mot en väderballong
vad är idag mot längesen
jag älskar dig du
tar oceaner i en fingerborg
din mascara rinner i regn
din mascara dito
i sorg och jag saknar att
lita på folk
känner mig liten bland er
känner mig
mindre ensam jag är ledsen
men inte som förlåt
tyvärr och jag är
stolt som storebror
när du var liten grät du mycket
det är därför
din ögon är så vackra och
stora nu och min
kärlek är utspädd

Jag var ute och rökte.
Det har regnat i tre dagar men nu är det stjärnklart.
Månen är nästan full och byn är helt tyst.
Jag kunde höra ugglor hoa.

Jag saknar Olle.

Klockan är för mycket igen, jag är för full igen, fick för mycket ångest igen.
Jag vet inte varför det blir såhär. Men folk bara sviker och jag orkar inte hantera det, jag blir arg och ledsen och börjar klunka vin som på autopilot.
Imorgon kommer jag att lulla in till min terapeut, hon kommer fråga "hur mår du?" och jag kommer svara "...mest bakfull..." och sedan är det igång, jag bara vet det.
Hon kommer gräla på mig för att jag druckit ensam på vardagarna igen och jag kommer svara tonlöst "jag gör vad som krävs för att överleva.." och sedan kommer frågan "Har du skurit dig igen?" och jag kommer svara "ja. Jag försökte till och med göra en scarrification på mig själv."
Jag vet allt detta och ändå går jag dit. Frågan är till vilken nytta. För jag vet att jag inte kommer upptäcka min räddning genom att sitta hos henne och gnälla om mitt liv och mina vänner SOM FÖR TILLFÄLLET ÄR RÖVHÅL vilket resulterat i fler fyllor och fler sår och mermermermer DET TAR ALDRIG SLUT och jag orkar inte med dem och deras sätt och jag orkar inte med livet och allt det har att medföra för jag vill bara få sova i lugn och ro utan att någonsin vakna igen för jag anser det inte vara för djävla mycket begärt av världen att få EN djävla break någonsin men nej jag sitter fast och det blir mer och mer och jag orkar inte jag får damp, hoppar ner i ån eller vad fan som helst bara det tar slut någon djävla gång.

Jag är helt säker på att jag hade en anledning att försöka men jag minns inte vad det var.

Jag börjar bli väldigt avtrubbad.
Men ångesten ligger kvar djupt under.
Det ska i alla fall bli fruktansvärt skönt att träffa Olle igen, när det nu blir.

Time will let you go, all alone, I breake.

Beroendet är som en gammal älskare;
förlåter allt men glömmer inget.

St. Patricks day gick fint.
Vilma, Ame och Ante är mer eller mindre trasiga efter mig.
Lovely.

Sitter i Malmö.
Det blev sen middag ute på restaurang som var riktigt god.
Nu sitter jag i Zannas kök och väntar på inget mer än sömnen så att det blir imorgon.
För imorgon ska jag träffa Nea och jag ska shoppa.
Det ska bli kul.
Men just nu är jag mest trött och har ångest över inget alls.
Jag behöver Olle igen.

"Du ersätter ett beroende med ett annat hela tiden"
Min terapeut är smart hon.
Förutom att jag vetat det där sedan jag var femton.

Saker jag varit beroende av:
Självsvält
Nikotin (är fortfarande)
Alkohol
Sex
Cannabis
Sömntabletter av olika slag
Olle (är fortfarande)
Självmisshandel (är fortfarande)

Tror det där blev i ganska rätt tidslinje med, från början till slut.

Tankar kring studier.

Jag vet inte längre om jag vill söka till gymnasium eller folkhögskola.
Söker jag till gymnasium kommer jag vara äldst och jag drar inte jämt med folk som är yngre än mig.
Söker jag till folkhögskola kommer jag vara yngst och antagligen inte bli respekterad som person.
Det senare kan jag hantera, jag kan hävda mig och jag kan visa alla att jag visst är mogen nog.
Men där är en sak, något jag går miste om ifall jag går folkhögskola.. det är löjligt, jag av alla tonårstjejer borde inte alls bry mig om just det. Men jag vill ta studenten, jag vill åka höflak eller cabbe genom centrum och skrika och dricka skumpa. Jag vill ha studentfest med släkt och vänner och visa att jag kunde med, jag lyckades med. Och jag vill gå på studentbal iklädd en vacker klänning, så vacker att jag aldrig igen lär ha ett tillfälle att klä mig så fint.
Jag vill verkligen det där.
Men jag kan inte både få kakan och äta den, antar jag.
Jag får väl överväga med mor när hon är tillbaka på onsdag.
Eller kanske med Olle, han är klarsynt som få. Fast han lär väl mest skratta åt mig för att jag vill ha en vacker viktoriansk klänning för en kväll.

Jag ska nog låta bli alkoholen ett tag, snefyllorna är inte värt det.
Jag ska nog be far sluta ringa, han gör bara allt värre.
Jag ska nog försöka skriva av mig ikväll, det brukade ju hjälpa.
Problemet är bara det att jag är tom, jag har inget att säga längre.

På onsdag är mor i Stockholm.
Då ska jag bre ut mig i soffan, kränga räkor och klunka vin.