Har börjat låta min vikt och matnoja slippra ut till Nataniel.
Inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tappade visst bort mig själv någonstans på vägen..
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(59)
-
▼
december
(46)
- Tid.
- Död.
- Energi.
- Whistles the wind.
- Borta.
- Tillvaros-update.
- ...
- Fel.
- Orolig.
- Horoskop.
- Minst mig.
- ÄS.
- Meow <3
- Kommunal.
- Att uttrycka sig.
- Jag.
- Rädd.
- Natt.
- Besök.
- Stress.
- Coleslaw.
- Jag vill inte.
- -----
- Sömnbrist.
- Iris.
- Saknad.
- Ångest & paranoia.
- Byta.
- Känslan.
- Heh.
- Fan, fan, fan.
- Förvirrad? Ja!
- Skit.
- Bilddagbok.
- -
- Rökning.
- Läckerol.
- Damp.
- Som en jojjo.
- Mr. Freckles.
- BMI
- Fan.
- -
- Mat.
- Beslutsamhet - bitterhet?
- Panik.
-
▼
december
(46)
vi har bytt liv.. på något håll.. Du var alltid min räddare i nöden, du drog alltid upp mig.. Du tvingade mig äta, du ville inte se mig försvinna. Du fick mig att orka andas då dagarna var värst.. Nu orkar jag stå på benen och jag ska stå på den, bredvid dig. Jag tänker inte låta dina ätstörningar få dig försvinna.. De finns en gräns. Jag tycker du är Vacker, Olle tycker du är vacker. Jag kan gå med på att du går ner lite, men inte mer. Jag har alltid sett dig som stark och jag älskar dig för den du är. Du är min kämpe och jag orkar kämpa för dig nu. Jag kanske kommer vara en pain in the ass, men de är för att jag vet hur mycket ditt stöttande betydde för mig. Jag slutar aldrig tro på dig. GLÖM INTE DE!
SvaraRaderaJag ska inte försvinna, jag lovar. Jag ballanserar det bara.
SvaraRaderaDu blir aldrig en pain in the ass för mig <3