Iris.

Jag är så trött nu, så tom nu, så trasig nu.
Jag förstår inte hur min kropp fortfarande kan sitta ihop när jag är som en kristallvas tappad på klinkersgolv inuti.
Så trött. Och mina hjärtslag gör så ont.
Antagligen mest för att jag saknar Olle så djävla mycket att det får allt att göra ont, han är son plåster på mina osynliga sår när han är nära, får mig att hålla ihop lite, tar bort smärtan lite.
Fanfanfan. Jag orkar inte, vill inte. Vill bara lägga mig tryggt i hans famn och somna där. Det hade inte ens spelat någon roll om jag vaknat igen då, jag hade dött så lycklig jag kunnat.
Saken görs ju dock inte bättre av att jag sitter och lyssnar på en av världens bästa låtar: Iris av Goo Goo Dolls.
Den säger så mycket av hur jag känner. Hur jag känner inför Olle. Särskillt nu när jag är så trött och uppgiven. Låten är på något vis så uppgiven. Blah. Jag slänger väl upp texten...



And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am