Re-bound.

Ja, jag är en re-bound pryl.
Och det är knappast första gången.
Jag borde ha lärt mig att backa ur i tid.
Nu har jag istället låtit det gå så långt, that all I can do is wait for us to crash and burn.
För jag har varit väldigt naiv som trott mig ha en chans.
Jag har inte en chans på miljonen att få honom.
Det finns för många andra, för mycket andra känslor, med i spelet.
När det går så långt att jag börjar få ångestattacker och till och med gråter..
Då har det gått alldeles för långt.
Och all denna djävla smärta.
Det mentala tar över det fysiska.
Den konstanta kännslan av att bli strypt, men inte på ett behagligt sätt.
Och den lika konstanta känslan av att någon har ett iskallt grepp om mina lungor och på så vis hindrar mig från att andas normalt.
Och ångesten... Urgh.
Jag vill bara inte mer. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till.