Wooops..

Ingen sömn, ingen ro.
Mardrömmar hela tiden men just nu lycka där emellan.
Hur länge det nu kommer vara vet jag inte.
För jag må kunna relatera men ingenting är någonsin 100% säkert.
Och jag hatar att aldrig kunna veta riktigt säkert och jag hatar att inte kunna ta reda på svaret.
Så uppseendeväckande och kaxig som jag är så skulle man ju kunna tro att jag var säkrare på mig själv.
För en månad sedan hade jag kanske kunnat vara det.
Nä, nu ljög jag.
När det kommer till känslor har jag alltid varit lika bräcklig.
Il mio cantante, che è per voi cantare a mio sangue.
Och nej, jag kan inte uttala den där meningen, men jag vet vad det betyder.
Och nu är det som om jag fyllts med miljoner små kolsyrebubblor som kittlas.
Och det stör lite, men det är en mer än välkommen variation i vardagen.
"Som förälskade högstadie elever".
Ja.

Synd att jag aldrig kan vara säker på mig själv när det verkligen gäller.
Men, på söndag får jag väl se.
Jag håller tummarna för mig själv.

"Out of chaos, comes order"
Y