Naivitet..

Man ska inte hoppas så mycket, det är då dina drömmar går i kras.
Ändå har jag allt jag vill ha fast än det inte är mitt.
Och jag får löften om att det stannar.
Men jag är aldrig säker.
Den största trygghet jag någonsin haft, nio mil iväg.
Den enda människa jag kan och vill vara nära.
Och som uppskattar att jag är nära, blir trygg av min närhet precis som jag av hans.
Livet hade kunnat vara så enkelt, som att stå vid varandras sida hand i hand och aldrig gå ifrån.
Men självfallet slår livets nyck tillbaka.
Allt är inte så lätt.
Ömsesidiga känslor och tålamod är nödvändigt för sådana relationer.
Och jag vet inte vart gränserna går längre.
Så naiv jag varit, trott att jag varit så mycket bättre och så mycket starkare än alla andra.
Nu känns det som att jag håller på att gå under av längtan efter den där trygga famnen.
Och de där blå ögonen, ovanför det där leendet.
Ja, svag och naiv, det är jag.