torsdag 18 februari 2010

Dumma Olofström.
Det sänker mig sakta men säkert igen, särskilt nu när jag är sjuk vilket jag lyckats bli under kvällen.
Allt i kombination får ångesten att lägga sig som en väldigt, väldigt tunn filt som doppats i kallt vatten över hela min hud, min kropp.
Sakta, sakta, sakta blir den tyngre.
Sakta, sakta, sakta sjunker jag igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar