Trycker i mig ångestdämpande på löpande band, sätter rakblad i armen.
Allt är bara så djävla tomt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tappade visst bort mig själv någonstans på vägen..
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2010
(93)
-
▼
maj
(10)
- Min mor sa till mig att jag hade spinkiga lår. Det...
- Ångesten slår till igen. När jag är med Zammie mår...
- Jag måste försöka komma underfund med om jag tycke...
- Jag försöker verkligen, jag trampar vatten allt va...
- Jag dog utan dina andetag men det vet du inget avM...
- Ångesten är tillbaka och suger livet ur mig som.. ...
- ÅngestDet är mental cancerRakblad är vänner som lä...
- Fet.Fet fet fet fet fet fet fet fet fet.
- Trycker i mig ångestdämpande på löpande band, sätt...
- Jag vill inte, orkar inteLåt mig dö innan ångesten...
-
▼
maj
(10)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar