Klockan är för mycket igen, jag är för full igen, fick för mycket ångest igen.
Jag vet inte varför det blir såhär. Men folk bara sviker och jag orkar inte hantera det, jag blir arg och ledsen och börjar klunka vin som på autopilot.
Imorgon kommer jag att lulla in till min terapeut, hon kommer fråga "hur mår du?" och jag kommer svara "...mest bakfull..." och sedan är det igång, jag bara vet det.
Hon kommer gräla på mig för att jag druckit ensam på vardagarna igen och jag kommer svara tonlöst "jag gör vad som krävs för att överleva.." och sedan kommer frågan "Har du skurit dig igen?" och jag kommer svara "ja. Jag försökte till och med göra en scarrification på mig själv."
Jag vet allt detta och ändå går jag dit. Frågan är till vilken nytta. För jag vet att jag inte kommer upptäcka min räddning genom att sitta hos henne och gnälla om mitt liv och mina vänner SOM FÖR TILLFÄLLET ÄR RÖVHÅL vilket resulterat i fler fyllor och fler sår och mermermermer DET TAR ALDRIG SLUT och jag orkar inte med dem och deras sätt och jag orkar inte med livet och allt det har att medföra för jag vill bara få sova i lugn och ro utan att någonsin vakna igen för jag anser det inte vara för djävla mycket begärt av världen att få EN djävla break någonsin men nej jag sitter fast och det blir mer och mer och jag orkar inte jag får damp, hoppar ner i ån eller vad fan som helst bara det tar slut någon djävla gång.