Olle ljög.
Eller nej, okej, inte ljög.
Han har bara undanhållt för mig att han fick hjärtstillestånd och låg på intensiven i ett dygn strax innan jul.
Så min magkänsla innan jul var rätt, något var fel.
Men att hålla det hemligt för mig.. det inte som en kniv i ryggen utan mer som ett svärd.
När jag tänker på det får jag svårt att andas, det känns som att hela min bröstkorg snörps ihop till ett litetlitet garnnystan.
Men nu vet jag i alla fall varför han varit så konstig och distant och kylig.
Det hade nog jag med blivit efter att ha hållt något sådant undan för honom.
Men jag kan inte förstå hur han kan göra så mot mig, hålla det undan från mig.
Jag måste prata med honom men han fortsätter vara distant och kylig så det blir bara knepigare och knepigare eftersom min automatiska reaktion är att vara likadan tillbaka för att dölja min ångest över hans beteende mot mig.
Åh, just det, jag har fått tid till psykologen med. 28/1 15:30 ska jag vara där.
Den här gången ska det fan göras en utredning, jag ska få reda på vad det här kaoset i mig beror på.
Wish me luck, I'll be needing it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar